Nu var det ett tag sedan det skrevs något på blogen! Och under tiden så har vi hunnit med fantastiska turkosa vatten som man inte kan tro att de finns om man inte har sett dem, sköldpaddor i massor, vi har hängt med de rika på deras egna öar, legat helt ensamma bakom små paradisöar, vi har badat och snorklat i massor, haft kusiner på besök, kokat egna humrar, kitesurfat och som vanligt i långseglar kretsar både skaffat nya vänner för livet och vinkat av några av våra bästa vänner som har seglat åt ett annat håll.
Allt det här kommer inte gå att sammanfatta i ett inlägg, så jag ska försöka skriva flera, och för att riktigt förvirra tänkte jag börja i fel ände med vårt senaste stopp medans det fortfarande är färskt i minnet!
Dominica!
Efter ett par överväganden och lite kontakter med andra seglare som varit där så beslöt vi oss för att gå in till Portsmouth på Dominica. Vi anlände precis som Columbus på en söndag (därav namnet Dominica från Domingo – Söndag på Spanska). Vår Imray guide säger att man inte kan lämna båten utan att hyra in någon som vaktar den om man ska gå i land då det är näst intill säkert att man får saker stulna. Dessutom så varnade flera 
seglare för allt bråte som blåst ner i vattnet under den senaste orkanen. Så det var med ett visst mått av försiktighet och skepsis som vi styrde in i viken. På AIS’en så kunde vi se att det låg två andra svenska båtar där, så vi avböjde vänligt hjälpen från den “boat boy” som kom ut och mötte oss för att ta en en sväng förbi den av de svenska båtarna som vi har träffat en del tidigare. En snabb konversation senare så hade vi förklaringen på varför de hade AIS’en på; två kvällar tidigare så hade det varit grillafton på ön och långt efter mörkrets inbrott så hade den andra svenska båten (Walkabout) haft lite svårt att hitta sin båt trots att de lämnat den med ankar lanterna och däcksbelysning på… Efter att ha åkt runt ett par varv där de trodde att de lämnat den så såg det något långt ute i mörkret som hade lite “konstig lanternföring” och satte fart ut i mörkret. De hittade den 3Nm i riktning mot Mexico fortfarande fint förtöjd i bojen… AIS kan vara en bra metod att hitta även sin egen båt… Vi bestämde oss snabbt för att tacka nej till en boj och kasta i vårt ankare!
Vi tog jollen bort till en stor betongpir för att ta oss till immigrations och tull, lite svårt att hitta då även de håller till i ett hus utan tak coh dessutom utan någon som helst skylt, antagligen har de också flyttat till ett hus som, förvisso utan tak, fortfarande står upp. Det trevligaste besöket hos immigrations på den här resan och enormt hjälpsamma mäniskor som visade vägen! Och det var här vi började ana att det här skulle bli ett bra besök!
Alexis vår “boat boy”
På väg tillbaks så stötte vi på “vår boat boy” (Alexis) igen som ville sälja på oss en guidad tur runt ön dagen efter och vi tackade ja, kanske lite för snabbt började vi fundera på efteråt med all erfarenhet av människor som bara ser oss seglare som dollartecken som vi stött på under vår segling, men vi ville ju ändå ta oss runt på ön.
Vi blev upplockade klockan 8 vid båten för transport till en minibuss tillsammans med ett franskt par. Överallt ligger det hus, bilar, båtar och allt annat man kan tänka sig i en salig röra. Men över allt ser man också den otroliga glöden hos folket som bygger upp allt igen, och den här gången lite bättre! Det finns en väldigt stolthet som lyser igenom i allt de gör, från hur de pratar om sitt land till hur hjälpsamma de är. Och trots att den nästan icke existerande turismen är deras absolut viktigaste inkomstkälla så kände vi inte en enda gång att någon försökte lura oss. En otrolig värme, glädje och stolthet!
För att riktigt förstå hur imponerande det här är, så får vi backa tillbaks ett par år. 2015 drog stormen Erica in över ön. Det blev aldrig så starka vindar, men de fick nästan en halvmeter regn på 6 timmar vilket spolade bort nästan alla broar på ön. Och sedan kom Irma förra året, en liten varning vad nästa orkan skulle vara. Maria drog in över ön mitt i natten med vindar på över 250 km/h och tog med sig allt i sin väg. Runt 80% av alla byggnader skadades och all el och kommunikation slogs ut. Exakt hur många som omkom är lite svårt att få ett svar på, man pratar inte om det. Något som det däremot pratas mycket om är att det efter orkanen inte fanns ett enda grönt löv kvar i skogen! Och just det, är nu ca ett halvår senare det befolkningen får en viss nedstämd blick när de pratar om, att det kommer att ta upp till 30 år innan regnskogen ser ut som den gjorde. Att många mäniskor samt polisen och tullen fortfarande inte har tak över huvudet och att man fortfarande inte har lyckats återställa all el och telefoni verkar vara ett mindre bekymmer. Vi tittar med våra ögon och ser en av de grönaste skogar vi någonsin sett, visst ser det ut som plockepinn på sina ställen, men naturen har en imponerande förmåga att återhämta sig! Alla vi pratade med hade varit hemma under orkanen, de flesta inne på toaletterna som är det rummet som har mest betongväggar. Och kanske det är just det. Att hålla i en toalettdörr i 8 timmar medan man undrar om man själv och de man känner ska överleva, det kanske är just det som får dessa mäniskor att faktiskt vara så nöjda med livet som det är! Inte något självklart utan ett privilegium, med eller utan tak!
Vattenkraftsrör i trä!
Alla dessa katastrofer har så klart en baksida… Kina är här och bygger broar och vägar, och man hymlar inte en sekund med att det är för att Domenica ska rösta med Kina i FN för deras One China policy. 60-70% av elproduktionen görs med olja från Venzuela… Men även här, i alla fall avseende beroendet av Venzuela så jobbar man på det! 2020 är målet att man ska vara helt självförsörjande av energi från vatten och framför allt geotermisk produktion. Man räknar dessutom med att kunna sälja el till grannländerna. Ett helt gäng från Island är redan här och bygger. De har ju gjort det förr!
Nåja, tillbaks till bussturen. Vi slingrade oss runt ön med en väldigt trevlig guide som berättade stolt om allt vi passerade och frågade om… Och grönskan och dofterna är magiska! Mycket av gräset här är citrongräs (det man använder i asiatisk matlagning) så doften av nyklippt gräs är bara helt fantastisk! Efter ett tag så var det dax att bege oss upp i bergen för att besöka deras största vattenfall (som kallas Mamma – Pappan är ju mindre, precis som i verkligheten förklarade vår guide glatt) och halvvägs upp i backen så stannade vi för att kolla på utsikten. Något av ett misstag visade det sig när vi återvände till minibussen som nog var lika sugen på att bada i kallt klart vatten som vi och hade kokat och sprängt kylaren.
Vi rullade ner för berget en bit och vår guide började stoppa alla passerande bilar för att se om någon kunde hjälpa till. Efter ett tag blev det napp när en annan minibuss passerade, så vi lastade över oss till en ny buss och därmed en ny guide! Faktiskt ännu lite bättre än den första!
Väl framme vid vattenfallet så bestämde vi oss för att ta oss över stenar och stockar till det som såg ut som en perfekt pool för att bada. Det var lite knepigt att klättra dit, men vilket fantastiskt ställe!!! Ett stort vattenfall med en perfekt naturlig pool mitt i regnskogen och helt för oss själva!!! (Det franska paret vände där stigen tog slut…)
Roseau, Dominicas huvudstad
Efter vattenfallen passerade vi vår trasiga buss igen som nu hade lyckats få dit en kompis med en domkraft och en ny minibuss, så dax att byta buss och guide igen! Den här gången till en man i den unga åldern av 62 (de blir väldigt gamla på den här ön, rekordet ligger på 128 år och att bli hundra är inget man tycker är speciellt imponerande… Kan ju få en att fundera på vår egen livsstil…). Hursom helst, ännu en gång en ännu bättre guide, som inte helt oväntat bode granne med vår boat boy som fixat hela turen. Nu fick vi lite mer “äkta” historier om hur de ser på britterna som koloniserade ön och sedan lämnade utan att ha byggt någon som helst infrastruktur… Det sista stoppet för dagen var en grotta med ett vattenfall längst in. Igen, ett helt magiskt ställe, där vi kunde simma in i kristallklart sötvatten och dusha i vattenfallet utan att se en enda turist!
Vi somnade ganska ovaggade den kvällen! Men bestämde oss ändå att göra en liten utflykt dagen efter, en liten tur in på Indian River där delar av Pirates of the Carribean har spelats in. Namnet kommer av att de lokala indianerna bodde längs floden, Fransmännen behandlade dem som slavar och de spelade därför en ganska stor roll när britterna slogs om ön då de ville göra allt för att bli av med fransmännen!
Dominica, dess natur och befolkning kommer alltid att ha en plats i våra hjärtan!
Vi fick sedan en helt fantastisk segling till Guadeloupe där vi ligger nu, men mer om det senare!
S/Y kapalai 
Vilken fantastisk reseskildring!
LikeLike