Födelsedagskalas!

En riktigt glad 5-åring fick fira sin födelsedag tillsammans med mormor, morfar, rockor, sköldpaddor och hajar!
Vi lyckades dock leta upp en plats som mobiloperatörerna glömde, men nu har vi fått alla hälsningar!

Advertisements

Paradis och förödelse!

Nu var det ett tag sedan det skrevs något på blogen! Och under tiden så har vi hunnit med fantastiska turkosa vatten som man inte kan tro att de finns om man inte har sett dem, sköldpaddor i massor, vi har hängt med de rika på deras egna öar, legat helt ensamma bakom små paradisöar, vi har badat och snorklat i massor, haft kusiner på besök, kokat egna humrar, kitesurfat och som vanligt i långseglar kretsar både skaffat nya vänner för livet och vinkat av några av våra bästa vänner som har seglat åt ett annat håll.
Allt det här kommer inte gå att sammanfatta i ett inlägg, så jag ska försöka skriva flera, och för att riktigt förvirra tänkte jag börja i fel ände med vårt senaste stopp medans det fortfarande är färskt i minnet!
Dominica!
Efter ett par överväganden och lite kontakter med andra seglare som varit där så beslöt vi oss för att gå in till Portsmouth på Dominica. Vi anlände precis som Columbus på en söndag (därav namnet Dominica från Domingo – Söndag på Spanska). Vår Imray guide säger att man inte kan lämna båten utan att hyra in någon som vaktar den om man ska gå i land då det är näst intill säkert att man får saker stulna. Dessutom så varnade flera 20180311_181736seglare för allt bråte som blåst ner i vattnet under den senaste orkanen. Så det var med ett visst mått av försiktighet och skepsis som vi styrde in i viken. På AIS’en så kunde vi se att det låg två andra svenska båtar där, så vi avböjde vänligt hjälpen från den “boat boy” som kom ut och mötte oss för att ta en en sväng förbi den av de svenska båtarna som vi har träffat en del tidigare. En snabb konversation senare så hade vi förklaringen på varför de hade AIS’en på; två kvällar tidigare så hade det varit grillafton på ön och långt efter mörkrets inbrott så hade den andra svenska båten (Walkabout) haft lite svårt att hitta sin båt trots att de lämnat den med ankar lanterna och däcksbelysning på… Efter att ha åkt runt ett par varv där de trodde att de lämnat den så såg det något långt ute i mörkret som hade lite “konstig lanternföring” och satte fart ut i mörkret. De hittade den 3Nm i riktning mot Mexico fortfarande fint förtöjd i bojen… AIS kan vara en bra metod att hitta även sin egen båt… Vi bestämde oss snabbt för att tacka nej till en boj och kasta i vårt ankare!
Vi tog jollen bort till en stor betongpir för att ta oss till immigrations och tull, lite svårt att hitta då även de håller till i ett hus utan tak coh dessutom utan någon som helst skylt, antagligen har de också flyttat till ett hus som, förvisso utan tak, fortfarande står upp. Det trevligaste besöket hos immigrations på den här resan och enormt hjälpsamma mäniskor som visade vägen! Och det var här vi började ana att det här skulle bli ett bra besök!

DSC_2452

Alexis vår “boat boy”

På väg tillbaks så stötte vi på “vår boat boy” (Alexis) igen som ville sälja på oss en guidad tur runt ön dagen efter och vi tackade ja, kanske lite för snabbt började vi fundera på efteråt med all erfarenhet av människor som bara ser oss seglare som dollartecken som vi stött på under vår segling, men vi ville ju ändå ta oss runt på ön.
Vi blev upplockade klockan 8 vid båten för transport till en minibuss tillsammans med ett franskt par. Överallt ligger det hus, bilar, båtar och allt annat man kan tänka sig i en salig röra. Men över allt ser man också den otroliga glöden hos folket som bygger upp allt igen, och den här gången lite bättre! Det finns en väldigt stolthet som lyser igenom i allt de gör, från hur de pratar om sitt land till hur hjälpsamma de är. Och trots att den nästan icke existerande turismen är deras absolut viktigaste inkomstkälla så kände vi inte en enda gång att någon försökte lura oss. En otrolig värme, glädje och stolthet!


För att riktigt förstå hur imponerande det här är, så får vi backa tillbaks ett par år. 2015 drog stormen Erica in över ön. Det blev aldrig så starka vindar, men de fick nästan en halvmeter regn på 6 timmar vilket spolade bort nästan alla broar på ön. Och sedan kom Irma förra året, en liten varning vad nästa orkan skulle vara. Maria drog in över ön mitt i natten med vindar på över 250 km/h och tog med sig allt i sin väg. Runt 80% av alla byggnader skadades och all el och kommunikation slogs ut. Exakt hur många som omkom är lite svårt att få ett svar på, man pratar inte om det. Något som det däremot pratas mycket om är att det efter orkanen inte fanns ett enda grönt löv kvar i skogen! Och just det, är nu ca ett halvår senare det befolkningen får en viss nedstämd blick när de pratar om, att det kommer att ta upp till 30 år innan regnskogen ser ut som den gjorde. Att många mäniskor samt polisen och tullen fortfarande inte har tak över huvudet och att man fortfarande inte har lyckats återställa all el och telefoni verkar vara ett mindre bekymmer. Vi tittar med våra ögon och ser en av de grönaste skogar vi någonsin sett, visst ser det ut som plockepinn på sina ställen, men naturen har en imponerande förmåga att återhämta sig! Alla vi pratade med hade varit hemma under orkanen, de flesta inne på toaletterna som är det rummet som har mest betongväggar. Och kanske det är just det. Att hålla i en toalettdörr i 8 timmar medan man undrar om man själv och de man känner ska överleva, det kanske är just det som får dessa mäniskor att faktiskt vara så nöjda med livet som det är! Inte något självklart utan ett privilegium, med eller utan tak!

20180312_155550

Vattenkraftsrör i trä!

Alla dessa katastrofer har så klart en baksida… Kina är här och bygger broar och vägar, och man hymlar inte en sekund med att det är för att Domenica ska rösta med Kina i FN för deras One China policy. 60-70% av elproduktionen görs med olja från Venzuela… Men även här, i alla fall avseende beroendet av Venzuela så jobbar man på det! 2020 är målet att man ska vara helt självförsörjande av energi från vatten och framför allt geotermisk produktion. Man räknar dessutom med att kunna sälja el till grannländerna. Ett helt gäng från Island är redan här och bygger. De har ju gjort det förr!
Nåja, tillbaks till bussturen. Vi slingrade oss runt ön med en väldigt trevlig guide som berättade stolt om allt vi passerade och frågade om… Och grönskan och dofterna är magiska! Mycket av gräset här är citrongräs (det man använder i asiatisk matlagning) så doften av nyklippt gräs är bara helt fantastisk! Efter ett tag så var det dax att bege oss upp i bergen för att besöka deras största vattenfall (som kallas Mamma – Pappan är ju mindre, precis som i verkligheten förklarade vår guide glatt) och halvvägs upp i backen så stannade vi för att kolla på utsikten. Något av ett misstag visade det sig när vi återvände till minibussen som nog var lika sugen på att bada i kallt klart vatten som vi och hade kokat och sprängt kylaren.


Vi rullade ner för berget en bit och vår guide började stoppa alla passerande bilar för att se om någon kunde hjälpa till. Efter ett tag blev det napp när en annan minibuss passerade, så vi lastade över oss till en ny buss och därmed en ny guide! Faktiskt ännu lite bättre än den första!
Väl framme vid vattenfallet så bestämde vi oss för att ta oss över stenar och stockar till det som såg ut som en perfekt pool för att bada. Det var lite knepigt att klättra dit, men vilket fantastiskt ställe!!! Ett stort vattenfall med en perfekt naturlig pool mitt i regnskogen och helt för oss själva!!! (Det franska paret vände där stigen tog slut…)

 

20180312_104415

Roseau, Dominicas huvudstad

Efter vattenfallen passerade vi vår trasiga buss igen som nu hade lyckats få dit en kompis med en domkraft och en ny minibuss, så dax att byta buss och guide igen! Den här gången till en man i den unga åldern av 62 (de blir väldigt gamla på den här ön, rekordet ligger på 128 år och att bli hundra är inget man tycker är speciellt imponerande… Kan ju få en att fundera på vår egen livsstil…). Hursom helst, ännu en gång en ännu bättre guide, som inte helt oväntat bode granne med vår boat boy som fixat hela turen. Nu fick vi lite mer “äkta” historier om hur de ser på britterna som koloniserade ön och sedan lämnade utan att ha byggt någon som helst infrastruktur… Det sista stoppet för dagen var en grotta med ett vattenfall längst in. Igen, ett helt magiskt ställe, där vi kunde simma in i kristallklart sötvatten och dusha i vattenfallet utan att se en enda turist!


Vi somnade ganska ovaggade den kvällen! Men bestämde oss ändå att göra en liten utflykt dagen efter, en liten tur in på Indian River där delar av Pirates of the Carribean har spelats in. Namnet kommer av att de lokala indianerna bodde längs floden, Fransmännen behandlade dem som slavar och de spelade därför en ganska stor roll när britterna slogs om ön då de ville göra allt för att bli av med fransmännen!


Dominica, dess natur och befolkning kommer alltid att ha en plats i våra hjärtan!

Vi fick sedan en helt fantastisk segling till Guadeloupe där vi ligger nu, men mer om det senare!

God Jul! Lite bilder och det här med hur farligt båtlivet egentligen är!

Eftersom att jag tydligen skrev i det senaste blogginlägget att det skulle komma lite bilder så fort vi hade nyktrat till så har min ömma moder hört av sig ett antal gånger och undrat lite över våra alkoholvanor… Riktigt så illa är det inte, vi har bara haft en del att fixa med, myst och lekt en massa med barnen och haft lite dåligt med internet.

Nu firar vi i alla fall jul på släktens balkong, vi är lite fast här, mer om det senare. Vi började dagen med en skinkmacka, lite bad och snorkling, tomtegröt och nu har vi julstökat så att vi ska kunna få en nästan svensk julmiddag så fort Kalle är klart på TV’n!

Och så var det det här med farorna med båtlivet! Vi gav oss ut en dag för att få segla lite med alla kusinerna, faster, Anders och Farfar och Marielouise. Vi lade oss på svaj i en fantastisk liten vik dit alla dykbåtarna verkade gå. Medans vi gjorde lite lunch så skulle det badas… Farfar hoppade i, snorklade lite och kunde sedan inte ta sig upp… En snabb analys avslöjade fort att hälsenan var av. Ca 2cm verkade helt borta… Det blev en snabb lunch innan det blev transport tillbaks till marinan och sedan vidare till det lokala sjukhuset! Två nätter och en operation på det lokala sjukhuset senare så har vi nu fått tillbaks honom, men numera i gips!

Nåja, här kommer i alla fall lite bilder från Atlanten! (klicka för att få dem i större storlek och med lite bildtext på de flesta…)

Framme i Sankt Lucia! 

20 dagar tog det! Först över mållinjen i våran klass och 51a båt totalt av 185 (men då var det 27 racing båtar med). Vi vet fortfarande inte vad något av detta innebär när alla beräkningar har gjorts, men vi är väldigt nöjda och det har gått betydligt fortare än vi hade tänkt! Inga skador på besättning och vi har kunnat laga allt som har gått sönder!

Nu ska båten städas och fixas lite sen ska vi bara njuta av det fina vädret!

Och angående vadslagningen om tid över mållinjen så vill jag bara meddela att Lasses gissning var exakt 7 minuter och 29 sekunder fel!  Ganska nöjd med tanke på att gissningen gjordes halvvägs över Atlanten! 

Det kommer bilder så fort vi har nyktrat till igen!

Så varde väder!

Vi har ju inte haft något egentligt väder de senaste två veckorna. Ungefär samma vind och sol… Så nu verkar det som att Atlanten tänkte se till att vi får uppleva allt vi missat kondenserat till den sista dagen!
Vi har gått med stor och en halv genua hela natten, men när solen gick upp så hissade vi “festblåsan” (genackern) igen. En ganska sen frukost senare såg vi ytterligare ett squall komma mot oss och bestämde oss för att riva ner den igen. En något trött besättning tog dock lite längre tid på sig än vanligt, och missade dessutom en våg, så helt plötsligt ligger båten ner i en fin-fin broach med ungefär halva båten under vattnet i vågor som är ca 5 meter. Vi fick i alla fall ner gennackern hel och packade ner den, med beröm till oss själva hur bra det hade gått med tanke på omständigheterna, och började städa på däck. Plötligt börjar Patric skratta… Och stirrar på vår nya spinnacker bom… Vi som just var så nöjda med att vi fick ner allt helt och fint… Spinackerbommen har helt och hållet svalt sitt eget ändstycke. Det går inte ens att se att det någonsin har suttit där, bommen ansluter numera till synes sömnlöst rakt in i bomvagnen. Vi får nog försöka hitta på ett sätt att lösa det här eller beställa en väldigt bred plats i marinan när vi kommer fram!
Vi tänkte att vi kanske skulle gå ner lite i segel eftersom att det är lite byigt och konstant 12-15 m/s och började reva storen, BANG!, sa det när revlinan gick sönder i bommen! (Vi har ett selden system med en revlina som sitter med en massa block i bommen och blir två linor som drar ner seglet). Så nu haltar vi fram på andra revet… (Haltar med en snittfart på 7,6 knop…)

20 timmar kvar och vi liger ungefär lika många distans före nästa båt i vår grupp! Vi kämpar på!

Eftersom att det är lite gungit och lutar så bjöd köket på en lite lättare lunch idag, Svamprisotto med Iberico skinka och paremsanflakes. Dessutom verkar kvällens grillbuffé vara inställd! Bara så att alla förstår hur kämpigt det är här ute just nu! 🙂

Norrmän och fiskar!

I går kväll dök äntligen norska båten Tiffin (vår främsta konkurrent i gruppen om att komma först över mållinjen) upp på vår AIS! (ett system som skickar ut båtens position, hastighet och riktning. Ungefär samma antikollitionssystem som flyget har)
Hon verkar köra på båtfart och var på väg norrut! Nu vet vi ju inte vad hon har för segel ombord, så det kanske är en bra taktik, men vi var lite förvånade eftersom att gribbfilerna säger att man kommer få en bättre vinkel mot vinden de sista dygnen om man ligger lite längre söderut. Men hon kan ju hinna ner igen… Just nu ligger vi nog väldigt lika, vi får bara hoppas att vår något mer lata taktik kommer att vara vinnande… (Dessutom så har vi en rekordtid på 2,5 timme att genomföra en gipp, det inkluderade dock en ompackning av gennackern och kapning och omshackling av en del fall som hade nötts för mycket, så vi försöker undvika att ta för många gippar)
Ni som är seglare vet hur det är omöjligt att inte tävla så fort man ser en annan segelbåt. AIS:en har samma effekt, bara lite länre räckvidd.

I gårdagens rapportering (skickas ut 12.00 UTC varje dag) så hade vi en “fart mot mål” (Velocity Made Good, VMG) på 7,7knop under de senaste 24 timmarna. Och under samma 24 timmar så hade de stora katamaranerna bara 10,8. Ett klart godkänt dygn!

Ett litet problem är dock att besättningen har senare tider för ankomsten än skepparen i vadslagningen. Så nu ska plötsligt båten saktas ner med jämna mellanrum med motivationen att vi fått napp och att det skulle vara gott med färsk fisk… Patric har ertappats med att ha skickat i drivankare bestående av byxor och skjortor vid flera tilfällen och hävdat att han tvättar… Dessutom så ifrågasattes det om vi inte hade lite väl mycket segel uppe när vi gjorde dryga 12 knop i nedförsbackarna här om natten… I morse hittades dessutom hinken släpandes efter båten… Alla besättningsmedlemmar har lite halvskakiga alibin… Kölhalning skulle vara på sin plats, men det skulle ju också bromsa farten…

I går kväll efter den sedvanliga delfinshowen i solnedgången, som vi har bokat för varje kväll, så fick vi napp medans vi satt i sittbrunnen och läste. Innan vi hunnit fram så hade den redan tagit ca 100 meter lina och vi kunde inte göra annat än titta på när ytterligare 100 meter försvann på bara några sekunder, och sen när det var ca 20 meter kvar på rullen så kom det ett ryck som följdes av en ljudlig smäll när den ryckte loss hela spöhållaren och tog allt med sig.
Vi kunde bara stå och titta medans en stor sailfish skar genom ytan med sin imponerande ryggfena i ca 40 knop med ett off-shore spö och en penn-rulle hängandes efter sig. Det sägs att dessa fiskar kan simma i upp till 100 knop, och det kan nog stämma. Nu hoppas vi bara att han lyckades skaka av sig spöt när det blev lite slack på linan, eller i alla fall bita av linan. De är ganska bra på båda delarna iallafall.

Vi har också blivit träffade av våra första squalls under natten, men de syns bra på radarn när de kommer in eftersom att de kommer med enorma mängder regn. Så man har tid på sig att riva ner segel och dessutom så har vi ju fått båten avspolad! Det var på tiden! Flygfiskfjäll och saltvatten överallt!

Tror för övrigt att vi glömde berätta att vi här om natten hade en flygfisk som lyckades flyga rakt in genom ett öppet litet fönster i köket och landa på spisen! Vi har numera stekpannan på plats för att effektivisera processen ytterligare! Det är lättfiskat här ute!

I övrigt rullar det på! Autopiloten är nu upskruvad på högsta respons och drar enorma mängder el för att hänga med hyfsat i vågorna. Men det fungerar! Och vi går fortfarande +-0 om dagarna med solceller och pandan (diesel generatorn) startar så snällt när det behövs lite extra el. Just strömförsörjning eller problem med generatorer och motor verkar vara det de flesta båtar runt omkring oss har problem med. Patric och Lasse har agerat mekaniker via radion ett antal gånger hitintills.

Vinden är förvånansvärt byig. Den pendlar konstant i både riktning och styrka (även om det handlar om NW till SW). Känns lite som att segla i Stockholms skärgård vilket förvånat oss. Teorin just nu är att det är en get på Kape Verde som ibland kliver ut och blockerar passage vindarna lite sådär lagom för att flera hundra sjömil senare ställa till det för oss!

HF/MF radioinstallationen har modifierats lite och om man stänger av kyl och frys så kan man nu prata med Sverige hyfsat de flesta dagar på 16 bandet! Dock så går fortfarande gaslarmet när man sänder och autopiloten löper amok! Vi ska jobba vidare på det!
En annan observation är att tricolor lanternan i masttoppen som vi bytte till LED för att spara ström verkar störa VHF mottagningen, eller rättare sagt AIS mottagningen lite. Inte så mycket, men det är lite irriterande eftersom att det är en stor del av underhållningen om nätterna att se andra båtar. Men den sitter ju ca 15cm ifrån antennen, och LED lampor (eller mer korrekt deras styrkretsar) är ju en känd störningskälla.

Slutspurt!

Seglingen natten som inleddes i förra bloginläget blev precis så dålig som vi trodde, och inte nog med att det rullade åt alla håll samtidigt, vi blev dessutom av med ledningen i vår klass! Vi har nu tagit upp jakten på Tifin igen! Hon är dock en Arcona 40, så det kan bli lite knepigt att hinna i fatt henne i de här vindarna, men vi ska göra ett försök! Nu är det ju inte först över mållinjen som gäller i en sådan här segling, men vi ska i all afall försöka vara först! Just nu har vi mellan 70 timmar (i nedförsbackarna) och 120 timmar (i uppförsbackarna) på oss! Det har gått betydligt fortare än vi räknade med!

I häcken har vi nu också Ellen, den andra Najad 460an. Göran som är skeppare på henne berättade igår över radion att han nu även hissat sin pyamas under spridaren för att komma ifatt oss! Vi kontrade genast genom att fälla upp sprayhooden!

Det radionät som körs daligen är en ganska stor höjdpunkt, speciellt när nyss nämnda Göran agerar net controller (den som håller ordning på 20 perssoner som bara kan prata en åt gången) hans göteborgshumor är en ganska stor kontrast till den britt och tysk som kör de andra dagarna. Dels får man reda på en de deltagande båtarnas possition, hastighet och vindförhållanden där de är. Bra input till ens egna taktiska beslut. Men det är dessutom en hel del gemensam problemlösning. Allt från identifiering av fiskar till trasiga saker ombord. Just nu har vi kontinuerliga radiomöten med Salsa, en annan svensk båt som valde den nordliga rutten och är ganska långt ifrån oss, för att försöka guida hennes skeppare i hans försök att laga sin diselgenerator som råkar vara av nästan samma modell som den vi har ombord. Alla ombord är nog nu ganska överens om att en HF/MF radio var en bra investering även om vi kör nästan alla mail över satelit…

1:a advent 1000 sjömil från Rodney Bay St Lucia!

Bara för man befinner sig mitten av Atlanten betyder ju inte att vi skippar viktiga traditioner. Igår kväll griljerade vi julskinkan och bakade bröd för att första advents morgonen skulle vara som den brukar.
Jag hade 3-6 passet imorse så väcktes av att frukosten var framdukad av morgonvakten och julmusik spelades ur högtalarna. Vi tände första ljuset (vilket betyder att vi tog fram fyra elektriska ljus men bara tände ett) och njöt av av smörgåsar med julskinka, Västervikssenap och gräddost som mina (Tinas) föräldrar hade med till Kanarieöarna.
Nu är det strax för glögg och pepparkakor och vi har enats om att vi börjar med Blossa 17 som tror kommer smaka bra kall. Det börjar bli väldigt varmt och loggen visar 26,7 grader i vattnet.
Förutom att det är 1:a advent blir det en skål för att det bara är 1000 sjömil kvar med nuvarande fart på 7 knop är vi framme om 150 timmar så nu är det vadslagning om när vi kommer fram. Vi är nu alla övertygade om att vi inte missar festen på Spinnaker bar den 10 december som i början av seglatsen verkade omöjligt. Gribbfilerna visar på samma eller ökad vind hela vägen till mål. Vi leder idag vår grupp (hurra!) och kapten Lasse är konstant på oss så vi inte tappar fart. Vi har de senaste dygnen gjort 180 distans per dygn! I plattläns! Helt galet! Vi brukar kunna räkna med att kunna göra 120 så procentuellt sätt en hel del bättre.
Med fart kommer dock andra problem. Vi har haft en del stora fiskar på kroken och har inte lyckats sakta ner tillräckligt så fisken har tillslut lyckats slita sig loss tyvärr med fina drag med sig. Men idag tog vi ner gennakern och rullade in halva genuan och tröttade ut fisken rejält och tillslut tog vi upp den vackra en bra bit över en meter stora Doradon så nu är både frys och kyl fylld med fina filéer. -Tina

Natten verkar dock inte bjuda på någon vidare segling, just nu har vi vågor från två olika håll och har fått tagit ner vår fina segelsättning och bara köra med en väldigt spirad genua. Den liknar mer en fast vinge som den sitter nu för att klara rullningarna, men det är ju lite inne med fixed wings på båtar. Kanske inte på plattläns dock… Det blir nog ingen rekord distans det här dygnet, men vi är ganska nöjda med att vi går så bra totalt med tanke på att vi inte har något direkt undanvindssegel som passar på den plattläns som är konstant!
För övrigt kan jag meddela att fisken var fantastisk! Det här med 1:a advents grillning tor jag att vi ska se till att det blir en tradition! -Lasse

Snabbpicklade västerlänninar!

Dax för en liten rapportering!

Livet flyter på bra här ute… Det är ständig service av något. I går morse lagade vi water makern som hade sprungit läck kvällen innan. Allt fungerade fin-fint i flera timmar innan färskvattenpumpen lade av i stället… Bara att krypa längst in i mororrummet igen. Hela motorrummet är dessutom som en bastu. Det tar ca 5 minuter innan man är genomblöt av svett. Den som myntade uttrycket “Långsegling är båtunderhåll i varmare temperatur” visste vad han pratade om! Men vi är väldigt tacksamma att vi har en båt där allt är så rejält att det faktiskt går att reparera!
Vi äter gott och har nu hittat en bra dygnet runt riggning! Vi kallar den “Tattar riggning”. Den består av en gennacker utspirad på babord sida med bommen (storens bom) och genuan utspirad på styrbord med den lååååånga spinnackerbommen. (Saken är den att det var lite panik när vi hämtade upp den och att vi alltid glömmer at mäta den när den är nere, och sedan sitter vi och har vadslagning om hur lång den är… Det senaste budet vi alla ställt oss bakom är 5.80m, den är tillverkad på en kompromiss mellan specarna på våra segel och mast…)
Den enda nackdelen hitintills med den här riggningen är att vi har absolut noll styrförmåga, vi får vackert gå dit vinden vill ta oss +-10 grader… Inte något större problem på en stor ocean kan tänkas, men i natt vid 4 snåret så dök det plötsligt upp en 60 meters japansk fiskebåt som siktade rakt på oss. Ett par VHF anrop utan svar senare så blev det till att väcka backup skiftet, om vi skulle bli tvugna att riva vår fantastiska segelsättning. Vi fortsatte att skicka DSC anrop och ett antal anrop senare (de verkar inte lyssna på VHFen) så svarade en japan (självklart på fel VHF kanal)precis innan det blev lite för nära att han skulle stänga av motorn och låta oss passera. Vi gled förbi på 70 meters håll…
I morse lyckades jag (Lasse) hälla en hel burk saltgurka i knät (det gungar lite här) så det blev till att ta en dush på akterspegeln, helt plötsligt skriker Patric “kolla bakom dig”. Jag han inte se, men jag såg när den kom in för en andra sväng… En 5 meters False killer whale i ytan två meter bakom mig! Det visade sig vara en hel grupp av dem som låg och surfade i vågorna bakom oss. En magisk känsla att se dem i vågorna! Vi tror nu att de tycker att snabbinlagda bleka västerlänningar är en delikatess!