Ibland har man det bra!

Idag har det varit lite allmän service! Och den dagliga saneringen av flygfisk tar längre och längre tid! I natt var det väldigt nära en fullträff på min vakt (man börjar lära sig att ducka när man hör ljudet)! Så det tog ett tag innan vi fick upp vår dags-segelsättning, just nu full stor och genacker i spinnacker possition…

Men, innan jag gick och sov så hade jag och Patrik byggt ihop den trasiga spirbomen! Lite kortare än förut, men hel! Och när jag gick på min vakt kl 06.00 så kom det precis ut nybakt bröd ur ugnen! Vissa dagar börjar bra! 🙂

Advertisements

Need for speed!

De stora stiltjebälterna har pressat ihop väldigt mycket båtar på samma ställe. Och det innebär ju såklart att det genast har blivit mer av en tävling! Vi ser ju en del andra båtar på AISen och därmed också hur fort de går…
Vi gör bra fart jämfört med de andra under dagtid, det blir en del experimenterande för att se vad som går fortast i den vind och sjö som råder. I dag har vi gått hela dagen med genacker och genua spirade åt varsit håll utan storsegel. Pandan har provkörts en sväng i dag med för att kunna köra el-ugnen då det behöves scones till vårt afternoon tea!

Vi har seglat väldigt konservativt på nätterna och när vi under kvällen skulle testa en ny sättning för natten så lyckades vi knäcka den lilla spirbommen, så nu har vi bara en… Eller tre lite beroende på hur man ser på saken…
Nu går vi med bara storen! Vi var tvungna att få lite lugn gång så att inte entrecoten flög av grillen! Man kan ju inte bara jaga fart…

Plötsligt händer det!!!

Äntligen kom de numera väldigt efterlängtade passagevindarna! De började lite tafatt igår natt, men nu har vi stadiga 7m/s med oss och gör 7-8 knop på bara gennackern! Så nu kör vi med den på dagarna och genua på nätterna, det vore katastrof att bli av med vårt enda lättvindstyg i en squal under natten.
Vi fortsätter hålla lite sydligare kurs då gribbfilerna fortfarande visar en liten svans av stiltjebältet den närmsta vägen, men nu går det i rätt riktning och förhoppningsvis är vindarna här för att stanna!
Vi tappade nedhalet på gennackern strax efter lunch igår, men det blev ingen större dramatik, och Pandan hade bara en sprucken slang till kylpumpen så han är också glad och nöjd nu!

Mindre än 2000Nm kvar nu!

Äntligen lite vind!

Efter att ha tagit oss igenom stiltjebältet för motor fick vi tillslut lite vind! Ca 10 m/s, men så klart rakt på nosen! Det var i och försig väntat, vi hade ju siktat rakt på nederkanten av ett lågtryck. Just nu försöker vi rida på det sista av dess vindar för att sedan fundera ut när det är läge att ta sig igenom nästa stiltjebälte för att förhoppningsvis ta oss till de numera ganska efterlängtade passage-vindarna!

Vi har valt en lite annan taktik än den andra Najad 460:an (Ellen) så vi får se vad som lönar sig i längden, vi har ju dessutom inte en aning om hur många timmar de har kört för motor, så det är i dagsläget svårt att säga vem som ligger bäst till. Men en sak vet vi sedan dagens radionät, de blev av med sin gennacker i natt. Så om passagevindarna till slut kommer så ska vi i alla fall sätta full fart och se om vi kan komma före dem i mål!

När vi skulle starta Pandan (vår diselgenerator) idag så hade den tydligen valt att bygga om sig till en bubbelpool… Oklart hur illa det är, ingen är speciellt sugen på att krypa in i motorrummet i den sjö som går nu, så det får vänta. Vi vill ju inte bli uttråkade när vi ligger i stiltjebältet igen! Hursom så har vi ingen diselgenerator just nu och är väldigt nöjda med att vi investerade i lite extra solceller innan vi lämnade Las Palmas!

I övrigt så börjar distansen ta ut sin rätt på vissa av båtarna nu när det gått ca en vecka, 4 stycken har valt att gå tillbaks till Las Palmas med allt från skador på besättning till rigghaveri (inget allt för allvarligt enligt rapporterna) och 5 båtar är på väg till Kap Verde för reparationer och/eller tankning. Den svenska Hallberg Rassyn Salsa har raporterats tagit den nordligaste rutten av alla och hade i natt ca 42knops vind (ca 21m/s) men meddelade när jag pratade med honom runt lunch idag att den största skadan var att rödvinsförrådet hade gått åt skogen, oklart hur det ser ut nere i båten.

Ännu en lugn dag!

Vi har fastnat mitt i stiltjebältet som vi skulle försöka undvika, så nu biter vi i det sura och har startat motorn för att ta oss rakt västerut där vi bör kunna hamna precis under ett lågtryck som ska ge väldigt kraftiga vindar. Så nu gäller det bara att träffa rätt så att vi får lagom mycket… Ett visst GRIB-fils beroende har uppstått! 🙂

Men, det har ändå varit en magisk dag! Som de flesta på havet!

Det började med en delfinshow redan till frukosten, Atlantic Spotted dolphins, som sedan följdes av en ny vid lunch, den här gången av Bottlenose dolphins och Pilotvalar. Det lite roliga med dessa delfiner är att de lägger sig på sidan när man tittar på dem, så att man kan se varandra rakt in i ögonen! Dessutom så pratar de väldigt högljutt med varandra!
Men den stora händelsen var straxt innan lunch! Vi såg något vitt flyta på havet en bit bort, och eftersom att vi går med motor kunde vi ta oss lyxen att svänga ditåt. Det visade sig vara en stor havsssköldpadda som hade fastnat i en stor rispåse, vi lyckades precis få tag på påsen med båtshaken så att vi kunde greppa påsen ordentligt från akterspegeln för att skära loss den delen av påsen som slingrat sig runt hans fenor. Det är magiska djur! Så stora och lugna! Han tittade oroligt på oss under tiden med sina stora svarta ögon och simmade lättat vidare när vi fått honom fri!

Det har dessutom börjat nappa! Vi fick upp en hyfsat stor Skipjack Tuna och senare en Mahi-Mahi (precis i virr-varret med sköldpaddan)som båda slängdes på grillen som lunch! Dagen till ära bakades det dessutom äppelpaj till efterätt! Ingen risk för skörbjugg ännu!

Spegelblankt hav!

I dag har vi kört med absolut fulla ställ. I olika kombinationer… Till slut så blev valet gennaker, kutter och stor. Då bara susade vi fram i hela 4 knop. Det skulle inte skada med lite mer vind nu! Prognoserna ser dock inte så lysande ut för de kommande tre dygnen.

I övrigt så kan jag rapportera att det i dag anordnades Atlantmästerskap i Backgammon, och att vi äntligen har börjat få lite napp på våra fiskespön, någonting väldigt stort! Tyvärr så har vi inte fått upp någon av dem, tur att frysen fortfarande kan leverera mat!

Just nu är det totalt spegelblankt med en måne som speglar sig i vattenytan, massor av mareld och delfiner som ser ut som självlysande pilar när de kommer fram till båten. Man kan ha det sämre!

Tredje kvällen och en snabb sammanfattning!

Efter starten satsade vi på en ganska direkt sydvästlig kurs, som just då såg bäst ut för att undvika de stora områden av stiltje som ligger tvärs över vår direkta rutt mot Saint Lucia. Nu har vi styrt om och följer den afrikanska kusten ner mot Kap Verde där vi hoppas på att kunna hoppa in i tradewind bältet som bör ha stadig vind mot vårt mål. Just nu är vi utanför Mauretanien med två andra båter (varav en svensk) inom synhåll. Vi kommer antagligen inte att komma undan stiltjen helt, men vi ska försöka!
I övrigt så har allt gått bra hitintills. Första natten var ganska blåsig, vi fick en ofrivillig gipp och hade sönder ett “latta garage” (och då inte ett garage där man dricker latte…) men med lite epoxy och glasfiberduk så är det nu som nytt! Dagen bjöd förutom på mycket sol och Atlantbad på fin uppvisning av flera stora grupper delfiner som jagade mat. Vi håller bra fart just nu och ligger bra till med tanke på hur fort vissa andra båtar borde gå. Nu gäller det bara att vi tolkat grib-filerna korrekt och att vindarna blir som de tror!
Vi har egentligen bara en sak att gnälla på: Vi har fortfarande inte fått en enda fisk!

Nu drar vi!

Nu är det snart dax! Det som på något sätt hela tiden har varit resans största milsten – Att korsa Atlanten! Vi har fixat och donat för att få båten redo, dieselmotorer och watermaker ska servas, riggen gås igenom, det är seminarier och säkerhetsbesiktningar, mat och dryck ska inhandlas, vi har skaffat en extra kyl för att kunna ha lite roligare mat I de tre veckor som vi räknar med att det ska ta.

Och ändå så känns det på något sätt så otroligt lugnt. Vi har tagit oss hela den här vägen, mestadels med två vuxna och två barn. Så helt plötsligt känns inte det stora havet riktigt lila stort som det gjorde när vi lämnade Sverige… Visst, det är ju en del längre, och det går inte att få väderleksrapporter som täcker hela tiden, men å andra sidan så vet vi nu att både vi och båten klarar av det mesta! Men man har också blivit ödmjuk inför hur små saker som kan ändra planerna. Senast förra söndagen så vände en svensk båt som skulle över till Karibien efter två timmars segling då deras autopilot gick sönder…

Det är ganska intressant hur ens referensramar ändras så mycket på så kort tid!

Starten går kl 13.00 lokal tid, och efter det kan ni följa oss på:

Eventets websida:

https://www.worldcruising.com/arc/arc/news.aspx

Fleet tracker som visar var alla båtar håller hus, här kan ni hitta oss och hålla koll på Ellen som är en likadan Najad 460 och därmed vår största konkurrent…

https://www.worldcruising.com/arc/eventfleetviewer.aspx

Det går också att tanka hem en app till Android och iOS som heter ”YBTracker” så att ni kan hålla koll på oss live i mobilen!

Vi kommer också ha vår SPOT igång:

https://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=0dZDVmreygH7URAvELm0nXW9RRzO09QJr

 

Vi kommer också att försöka updatera bloggen lite nu och då via radio och satellit!

 

Nu kör vi!

 

Cabo Finistere – Vigo – Porto – Cascais – Porto Santo – Madeira – Isla Desertas – Salvagem – Teneriffa – Gran Canaria (ca 1095 NM)

Nu var det ett tag sedan, vi har hunnit med en del! Dax för en liten sammanfattning!

Vigo (50NM)

I vår jakt på en Bimini så stannade vi till i Vigo, en trevlig liten stad, men det blev ingen Bimini…

Porto (65NM via Varzim)

Efter ett snabbt stopp i en trevlig hamn i Vigo for vi vidare till Douro Marina strax utanför Porto. Kanske världens trevigaste marina och inte bara för att det varje morgon levererades färska gratis frallor till båten. Efter ett anrop på VHF:en så mötte de upp oss långt utanför marinan för att guida oss direkt in till vår plats, besöket på hamnkontoret blev så långt att Cayenne han somna, men inte pga formaliteter, utan för att tjejen på hamnkontoret hade så otroligt mycket hon ville visa och rekommendera på turistkartan!
Vi gav oss ut för att upptäcka staden, och provade så klart en del port. Mitt under besöket hos Chuchill´s porthus så började det lukta väldigt mycket rök, och askan ramlade ner så att det såg ut som att det snöade… När vi kom ut så var det oroväckande mycket i samma riktning och avstånd som marinan. En liten joggingtur senare så kunde vi dock konstatera att det var ett par kvarter ifrån marinan. Synd för de som bor där, men det ger en tankeställare på att allt man äger och har för tillfället ryms i en liten flytande plastbalja…
Porto var trevligt, men också vårt första möte med en “riktig turistort” på länge. Kändes lite märkligt att trängas med en massa turister efter alla mindre orter vi varit på.

Cascais (160NM)

Det blev ett lite längre stopp i Cascais än vi hade tänkt, en hel del saker att göra, nya delar beställda till Pandan (generatorn) men framför allt så blev det en service på våra nya segel! Det slutade med att hela hörnet syddes om på genuan och lite mer kosmetiska fixar på storen, det tog lite tid, men skönt att veta att allt är OK, och väldigt skönt att vi hade köpt segel från en internationell tillverkare som tar sitt ansvar (North sails har ett loft i Cascais).
Men vi han med en hel del annat också! Lissabon är bara en halvtimme borta med pendeltåg. Och när vi åkte in för att hämta lite reservdelar så såg Cayenne att de hade en Mola-Mola (Solfisk) på akvariet! Ett måste som utflyktsmål för båtskolan!
Det var en del andra svenska båtar i hamnen, och barnen hittade både andra svenska barn och hundar att leka med!
Det var dessutom en ljusfestival i Cascais när vi var där, så det var en otrolig ljusshow varje kväll!

Porto Santo (450NM)

När vi till slut hade fått tillbaks våra segel så siktade vi på Porto Santo. En ca 4 dygns segling som gick helt utan problem! Vi fick vår första fisk! En liten men god Bonito! Kvällen bjöd på en liten överraskning till i mörkret när Lasse vevade in linan och lutade sig ut för att ta bort “sjögräset” från kroken och något spottade honom rakt i ansiktet! När allt är mörkt och det händer något så oväntat så tar det ett par sekunder innan man finner sig. En snabb titt över kanten och ytterligare en rejäl dush rakt mot ansiktet senare så kunde vi konstatera att vi tyvärr hade råkat fånga en Cuttlefish (en typ av bläckfisk).

Och nu förstår vi tillslut varför havssegling på engelska heter “blue water cruising”. Havet var en blå färg som ingen av oss har sett tidigare! Helt magiskt!
Porto Santo är en liten ö med fantastiska stränder! Tyvärr så var marinan full när vi kom dit och vi lade oss på svaj. Morgonen efter hade vi kontakt med Marinan som fortfarande var full… Och med havsdyningen in från sidan så bestämde vi oss att det fick bli ett morgondopp för att sedan hissa segel mot Madeira utan att gå i land och utforska stränderna! Men – På vägen in till Porto Santo såg vi vår första sköldpadda simma lungt förbi båten! Bara det var värt ett stopp!

Madeira – Isla Desertas – Madeira (35NM +30NM)

Som vanligt så var det massor med delfiner, dock av en ny större sort… Cayenne spenderar hela kvällarna med val och delfinboken för att försöka artbestämma det vi ser!
Vi lade till i Quinta de lorde, en trevlig men ganska isolerad marina i norra änden av Madeira. Men vi han dit innan Hugos födelsedag! Viktigt eftersom att farfar & Marielouise hade flugit dit från Sverige för att kunna vara med och fira! Så det vara bara att hissa ett kodat meddelande med flaggspelet (se bild – jag utmanar alla att läsa vad det står!) och blåsa upp ballonger! Födelsedagsbarnet verkade nöjd med pannkakstårtan, ballongerna och presenterna!
Vi hyrde bil en dag och åkte runt lite på ön. Vi tog oss hela vägen till “glasbron”, en (enligt turistbrochyrerna) fantastisk glaspaviljong som hänger långt upp i luften från en brant bergssida. Oj vilken besvikelse… Några fjuttiga glasrutor i konstruktionen, som de dessutom hade målat med vita prickar så att det inte var någon glaskänsla kvar!
Så fort det blev vardag igen så ansökte vi om tillstånd att besöka Isla Desertas, en liten ögrupp som är ett naturreservat. Vi väntade inte på att få ett tillstånd, utan gav oss genast iväg efter att vi hade ansökt. När vi kom dit så låg det en annan båt i den viken som var utmärkt som ankringsplats i sjökortet (brevid en liten forskningsstation) vid en orange boj. Det fanns en till orange boj ledig, och en vit som låg väldigt mycket bättre. En snabb bedömning var att den vita antagligen tillhörde forskningsstationen, och därför kanske inte var till oss, men också garanterat i bra skick, så den fick det bli. Ingen av de som var på ön verkade bry sig nämnvärt trotts att de såg oss lägga oss där. Efter någon timme lämnade den andra båten och vi blev helt själva i viken.
Vi badade, grillade och sov gott på en helt magisk plats! Cayenne och Hugo snorklade tills de var lika blå som havet av nedkylning! Båten var helt omringad av fiskar med både fantastiska färger och former!
Dagen efter gav vi oss ut på en liten längre snorklingstur! När vi var som längst bort så dök “skogsvakataren” upp med en gummijolle och sade att de behövde sin boj, men bara för ett par timmar, sedan kunde vi gärna lägga oss på den igen. Visst, vi fick gärna ligga på de oranga bojarna med, men de kunde han inte garantera skicket på så han rekommenderade ändå deras boj. Dessutom så fick vi skjuts med gummijollen tillbaks och lite tips om att man inte skulle snorkla allt för långt bort från båten då de lokala sälarna tydligen inte alltid är på bästa humör! De frågade aldrig om någon typ av tillstånd, oklart om det var för att de hade full koll eller ingen koll alls!

Vi seglade tillbaks till Funchal för att lämna av Farfar & Marielouise, och lyckades komma in till marinan exakt samtidigt som en annan svensk Najad 460, Ellen. Vad är odsen för det?
Första natten fick vi ligga vid incheckningsbryggan, en hög betongkaj med massor av kackerlackor… Och tidvatten som gjorde att det var omöjligt att fendra av på ett vettigt sätt… Inte mycket sömn den natten…
Men när hamnkapten förstod att vi hade barn så blev vi raskt flyttade till en flytbrygga längst in i hamnen – långsides! Ett kalasställe! Men om vi besöker Funchal igen så blir det i den nya hamnen som ligger typ vägg i vägg med den gamla men till den hade vi inget telefonnummer.

Isla Salvagem (160NM)

På vägen mellan Madeira och Kanarieöarna så ligger ytterligare två öar som är naturreservat och dit man behöver tillstånd för att besöka (det tog en dag att få och marinorna på Madeira hjälper till). På vägen dit fick vi grandiost sällskap i form av däggdjuret med störst hjärna, kaskelotter stora som båten. Svårt att beskriva hur magiskt det är att få komma nära dessa djur.


Öarna tillhör Portugal, och påstås ha ett postkontor som vi misstänker mest har något att göra med gamla regler för att få hävda territorier. Vi kom dit ganska sent på eftermiddagen och viken var också tämligen full (4 båtar). Dessutom så bestod botten av berg med ca 4cm fin sand uppepå. Inge vidare ställe att ankra. Men vi hittade en plats som verkade OK för de vindar som skulle råda. Som vanligt så drog ju vindarna runt på ett konstigt sätt runt och över ön som gjorde att vi hade absolut minimal marginal, men ankaret satt och det var ju lätt att inspektera i det klara vattnet!
På morgonen besöktes viken av en manta rocka som åt frukost samtidigt som oss.
Tina och Cayenne paddlade in och besökte ön och jag och Hugo bestämde oss för att snorkla in. Det blev en lååååång simtur! Och när vi kom fram så var till och med jag trött och kall, men Hugo vill ändå inte gå upp! Jag tror att han gillar att snorkla! 🙂

Vi fick i alla fall skjuts tillbaks med kajaken!

Teneriffa (100NM)

Ca ett dygns segling senare var vi framme vid Teneriffa. Vi viste inte riktigt om vi skulle stanna där eller fortsätta, men eftersom att det var lunchdax så tänkte vi att vi skulle kolla om vi kunde hitta något ok ställe. Det blev utanför Playa de Las Teresitas, en sandstrand gjord av ca 40 miljoner säckar sand importerade från Sahara. Tur nog så hade lagom mycket av den dyra sanden letat sig utanför den stenmur (aka. artificiellt rev) som de byggt utanför stranden och gav ett bra ankarfäste! Vi snorklade in till stranden och bestämde oss för att stanna över natten. Det blev en bra kväll med flera sködpaddor (om än på längre håll) och delfiner som jagade byten i flock in mot stenmuren.

Gran Canaria (45NM)

Efter frukost och morgondopp seglade vi vidare mot Gran Canaria. Vi hann inte långt innan en flock Pilotvalar dök upp! Ca 30 stycken som inte brydde sig alls att vi seglade förbi på väldigt nära håll!

Vi hade bokat plats i Puerto De Mogan på sydvästra delen av ön, vår tanke var att stanna här ett par dagar och sedan fortsätta längs kusten till Las Palmas. Men efter att ha hyrt en bil och kollat in de andra marinorna så har vi nog bestämt oss för att ligga kvar här tills det börjar bli dax att bege sig… Även om det käns lite “artificiellt” så är det ju i alla fall väldigt trevligt! En liten by som är helt centrerad runt hamnen, och en väldigt fin strand! Och i jämförelse med turistmängden i de större byarna så är det väldigt lagom mycket tjo och tjim…

I övrigt så börjar det dra i hop sig! Och det är ju en del kvar att fixa… Bimini top ska tillverkas och monteras av mr Sunny, Satelittelefonen, fläktar osv osv… Allt det där som vi hade tänkt att vi skylle pyssla med på resan ner hit… Har liksom inte riktigt blivit av… Och vi har ingen aning om var tiden tog vägen!

Nu börjar ju höstlovet i Sverige och vi ser verkligen framemot att både få träffa lite vänner och familj som är på väg ner! 3 november checkar vi in båten och oss själva i Las Palmas och sen blir det slutprepp för överseglingen med ARC’s säkerhetsbesiktning, riggen ska kollas, sista inköpen, laga mat för de första dagarna mm…